Försvarsfrågan

-    Jag kan förstå att Du har starka åsikter om försvaret eftersom Du som reservofficer har verkat i det i så många år.

Ja, det har jag verkligen. Det har varit en helt fantastisk upplevelse att följa försvarets nedmontering de senaste åren. Jag trodde inte att det var möjligt att göra så många misstag i en organisation som rymmer så mycket förståndigt folk. Samtidigt som man utvecklar högteknologiska system, inte bara vapentekniskt utan även organisatoriskt, så verkställer man tokigheter som hade hamnat på både första och sista sidan i DI om det hade varit ett statligt företag. På första sidan som nyhet och på sista sidan som anekdot…

-   … som sagt, starka åsikter!

Ja,  vi måste ju ställa oss frågan vad försvaret gör för 40 Mdr årligen. Det kan ju tänkas att det riktiga svaret blir ”Vi administrerar ihjäl oss!”. Jag har en känsla av att försvarsmakten anpassar verkligheten till förmågan – inte tvärtom. Plötsligt har vi ingen hotbild mot Sverige. Ett aggressivt Sovjetunionen finns inte längre. Det är sant. Men vad kom i stället? Enligt uppgift har Ryssland ökat sin försvarsbudget med 30% årligen i tre år. Jag har inte fått det bekräftat, men om det är sant innebär det mer än en fördubbling (ökning med 120%) på dessa tre år. Dessutom har man en armé på krigsfot i Tjetjenien. Är det inte då ansvarslöst att säga att det inte finns någon hotbild alls i närområdet? Ingen alls?

I och med vårt utlandsengagemang i NATO och nedrustningen på hemmaplan har vi hamnat i en situation där vi inte längre har en Försvarsmakt utan en Krigsmakt – som vi till yttermera visso namnändrade till ”Försvarsmakten” för dyra pengar. Underliga äro Herrens vägar!

-   Ja, men något är väl bra?

OK, vi har JAS och därmed ett teknologiskt know-how som är enastående. Vi har insatsstyrkor som kan verka långt borta från hemlandet. Men är det verkligen rätt att man inom Sverige inte på ett säkert kan flytta pengar från punkt A till punkt B medan samhället satsar resurser på väpnad insats i Afghanistan? Är det sakernas rätta tillstånd att svensk trupp patrullerar och övervakar säkerheten på gatorna i Pristina i Kosovo medan säkerheten på gatorna i Göteborg och Kungsbacka är tveksam för att det fattas poliser?

Svensk trupp i Kosovo, sept 2002

-   Vill Du ha en militäriserad polisstyrka? Eller en försvarsmakt som kan gå in i polisiära uppgifter?

Nej, det vill jag inte. Jag tycker om att rågången mellan det militära samhället och det civila hålls klar. Vad jag möjligen gillar är att man har ett gott samarbete, men det har man idag. Det är den konstiga resursfördelningen mellan Kosovo och Kungsbacka som retar mig. Vidare tycker jag att den totala avrustningen av själva kärnlandet är farlig. Vi blir så sårbara. Politiska kriser kan komma snabbt och oväntat, det såg vi med Muhammedkarikatyrerna. Politiker och opinions­bildare gör misstag som kan få vittgående konsekvenser. Och skulle vi utsättas för hot av något slag, så har vi inte möjlighet att svara mot det under mycket lång tid. Jag vågar inte ens tänka på vilken tid det skulle ta att återställa ett försvar av hemlandet om det ens är möjligt. Vi har ju lagt igen allting, verkar det som. Sålt utrustningen och vapnen, fyllt igen batterivärn och löst upp förbanden.

Men det är klart, finns det ingen fiende och kommer det aldrig att finnas någon, så….

-   Låter Du inte som en grinig gammal gubbe? Typ ”Fd officer – Vän av Ordning” i insändarspalterna?

Jo, och det gör mig ännu mer irriterad. Men jag måste ändå vara grinig. Jag tänker hela tiden på hur vi avrustade totalt under 20-talet – det skulle ju aldrig mer bli krig – för att sedan till enorma kostnader återupprusta från 1938 och framåt. Vår beredskap var sannerligen inte god 1940, det hade 1923 års försvarsbeslut sett till. I Norge tillsattes t o m en kommission för att utreda hur beredskapen kunde vara så katastrofalt dålig den 9 april 1940 när tyskarna marscherade in. Vem bar skulden, var frågan man då ställde sig. Tänk Dig det scenariot i Sverige!

Dessutom har FM en personalpolitik, fullständigt otroligt hänsynslös mot personalen.

-   Vad vill Du då?

Hade jag haft något inflytande skulle jag avkräva ÖB och FM en utredning om hur de har tänkt sig den s k ”återtagningen”, dvs. hur man snabbt skall kunna återupprätta försvarsförmågan i händelse av förändringar i hotbilden. Jag skulle vidare vilja ta upp diskussionerna om vårt väpnade engagemang utanför Europa och detta ur resursfördelningssynpunkt. Officiellt medlemskap i NATO måste diskuteras som ett alternativ till eget försvar. I dag finns bara NATO-alternativet på agendan – eget försvar har vi ju inte.

Nja, vi är ju redan med på sätt och vis. När jag låg i Kosovo hade en rad kollegor synpunkter på detta: "Sverige var den enda icke-betalande NATO-medlemmen...". Jag tycker nog att vi skall ta vårt ansvar , ekonomiskt och militärt, och gå med i NATO.

Vi kan ju göra som norrmän och danskar: Gå med med vissa förbehåll. Det kanske får bli den svenska modellen.Vi vill ju inte bli inblandade i något amerikanskt anfallskrig i fjärran land på grund av vårt medlemsskap i en europeisk försvarsallians.