Jämlikhet

-      Du har starka åsikter i jämställdhetsfrågor

       mellan män och kvinnor. Varför?

Jämställdhet är en fråga ”på modet” sedan några år. Jag har funderat en hel del på det, eftersom jag egentligen inte riktigt förstår varför det är en så ”het” fråga, som får så många att reagera mycket starkt. Att det finns en skillnad mellan män och kvinnor är uppenbart. Jag kan dock inte förstå hur detta faktum kan skapa någon som helst skillnad i förvärvslivet. Jag kan inte heller acceptera – eller ens förstå – varför det skall behöva vara någon skillnad i lön mellan könen. Jag har alltid hyllat principen om ”lika lön för lika arbete”. Det spelar ju ingen roll om det är en man eller kvinna som fullgör en arbetsuppgift. Huvudsaken är att den blir tillfredsställande utförd.

På samma sätt tycker jag inte om löneskillnader på grund av ”anciennitet”, dvs att man har högre lön för att man varit länge på en arbetsplats. Jag gillar inte att en som varit anställd i 20 år fördenskull skall ha mer betalt än en som gör samma jobb men bara varit där i 5 år. Löneskillnaden kan bara motiveras om ”20-åringen” gör ett bättre jobb. Och varför skall då en man ha mer betalt än en kvinnlig kollega som gör samma jobb?

-      Men ändå är det ju löneskillnader mellan män

       och kvinnor i arbetslivet!

Ja, jag inser ju att det är löneskillnader mellan könen. Det kommer sig tydligen av att kvinnliga yrken är låglöneyrken. I så fall skall män som går in i dessa yrken ha samma låga lön. Om de har högre lönekrav, så kommer hela kollektivet att få löneförbättringar. Om inte, så är något fel. Hur är det i läraryrket? Finns det där en löneskillnad mellan kvinnliga och manliga lärare med samma arbets­upp­gifter?

Kvinnor arbetar oftare deltid än män. För att skapa en jämförelse måste man då mäta lönen per arbetad tid. Är det fortfarande en skillnad, så är något fel – igen! Det sägs att kvinnor inte får gå upp till heltid om de vill. Om det är så, så måste det finnas något annat skäl till det än att arbetstagaren är kvinna.

Sedan kan jag förstå att många vill ha deltidsarbeten och tydligen oftast kvinnor. Då skall man väl bereda den möjligheten.

 -     Nu kommer Du in på den s k ”kvinnofällan”.

       Vad tycker Du om den?

”Kvinnofällan”, såvitt jag förstår är det faktum att många kvinnor i princip har två jobb: Ett i hemmet och arbetet. Hennes partner ställer inte upp hemma utan hon får ta ansvaret för barnen och större delen (kanske allt) hemarbete.

För det första tycker jag att själva arbetsfördelningen i hemmet är makarnas ensak – det är inte något som samhället skall lägga sig i. Det får makarna läsa sinsemellan, hur svårt det än kan vara för en del. För det andra kan ju kvinnan – om hon vill – ta just deltidsarbeten för att lösa konflikten. Min erfarenhet från arbetslivet pekar på att många kvinnor vill ha det så. I mitt företag var det snarare så att en del av den kvinnliga personalen gärna ville ha deltidsarbete. Vad jag har sagt nu gäller också männen som hellre vill vara hemma. Tyvärr förefaller det som om de vore ett försvinnande fåtal.

De ensamstående kvinnorna – och männen – har ju problemet fullt ut: De har ingen partner som ställer upp!

 -         Varför har vi då löneskillnader?

Om vi nu bortser från deltidsproblematiken så ser jag ingen principiell förklaring. Kvinnorna bär barnen, föder dem och är hemma med barnen under några månader. Det är biologiskt och svårt att ändra på – i varje fall om vi vill ha barn i vårt samhälle…

Under denna tiden är kvinnorna borta från arbetslivet och då ”halkar” många efter i utvecklingen på arbetsplatsen. Men det är ett val som familjen har gjort och som skall göras i familjen. Om familjen väljer att kvinnan snarast återvänder till arbetsplatsen medan mannen stannar hemma, så bör rimligen han halka efter. Så borde det vara. Men detta är makarnas val – inte statens.

-      Men kvinnor är inte lika karriärsugna som

       män, sägs det.

Om det är sant, så hamnar kvinnorna i samma situation som män som inte prioriterar sin karriär. Det finns ju faktiskt många män som värdesätter fritid och kanske idrott högre än en befordran på jobbet. Dessa män halkar också efter i löneracet. Det tycker jag faktiskt är normalt.

Ett "mjukt" yrke ?

-     Kvinnor är mer lämpade för lågbetalda, "mjuka”

      yrken: Vård och omsorg till exempel.

      Är det så?

Jag har väldigt svårt att bedöma om det verkligen är så. Vad jag vet är att man brukar bli bra på det man tycker om att göra. Om nu kvinnor tycker bättre om att ta hand om andra människor så blir ju vården bättre med kvinnor. Men kan man verkligen generalisera så? Vi har ju en hel del män i vården också och de är ju uppskattade. Å andra sidan har vi ju haft en del skandaler med kvinnlig vårdpersonal som sannerligen inte varit speciellt ”mjuka”.

Dessutom: Hur har alla dessa manliga läkare kunnat utöva och älska sitt vårdyrke genom alla år?

En annan erfarenhet jag har från min egen bransch, motorbranschen, är att kvinnorna är på frammarsch där. De tunga arbetsuppgifterna försvinner och då finns det möjligheter för motorintresserade tjejer att göra samma jobb som killarna. På säljsidan är kvinnorna en tillgång med sin ofta litet annorlunda approach till kunderna. Att många kvinnor hellre köper sin bil av manliga försäljare beror nog på deras egna fördomar.

Däremot är det inte säkert att killarna vill ha in tjejerna i den manliga miljön. Det är en attitydfråga och det är just det det hela handlar om i jäm­ställd­­­hetsdebatten: Attityder! Och det är ju attityderna vi vill ändra på.

Det är ju därför jag har gett mig in i politiken. Det är därför jag gärna diskuterar genusfrågor.