Näringspolitik

-    Affärsmän kan inte politik och politiker kan inte affärer, heter det.

Det är ju en sanning med modifikation. Många politiker, i synnerhet inom kommun- och landstingspolitiken har ju ”civila yrken”.  Nidbilden med ministern som inte vet vad mjölken kostar – ”det har jag ingen aaaning om” – är inte lika vanlig i den lokala politiken.

Men det är nog så att många näringsidkare på olika nivåer drar sig för att gå in i politiken eftersom man är rädd för att det skall driva undan vissa väljare. Jag själv är ju ett exempel på det.

-    Hur då?

Under mina år på Motorverken var jag noga med att inte blanda in politik i verksam­heten. I stället fick jag kanalisera mitt politiska intresse genom att vara med i lobbygrupper på olika sätt. Jag stödde även olika organisationer ekonomiskt, typ ”4 oktober”-rörelsen och andra av näringslivets organisationer med en politisk agenda.

-    Kan Du berätta om Din näringslivsbakgrund?

Jag var alltså ägare och VD och/eller Styrelseordförande i AB Motor­verken, som var en av landets största Fordhandlare. Vi hade som mest över 300 anställda och under 90-talet mellan 120 – 170 anställda. Vi sålde ett normalår omkring 2.400 nya bilar och lika många begagnade bilar. Vi omsatte omkring 500 MKr årligen. Det intressanta med ett bilföretag är att det är så omfattande: det finns både kapitalvaruhandel och detaljhandel, försäljning till företag och försäljning till konsument. Dessutom finns hela den stora verkstadssidan, som på Motorverken sysselsatte 90 män och en och annan kvinna. En modern bilverkstad i den skalan blir som en processindustri med material som hela tiden förändras.

-     Men Du har varit småföretagare också?

Ja, under mina år nere i Frankrike (1979 – 1992) drog jag igång ett litet företag som tillverkade och sålde radio- och TV-sändare. Vi var inte mer än 7-8 personer som mest – en stor familj. Vi levererade i första hand till kommuner (det finns 34.ooo kommuner i Frankrike!) men även till alla de privata radiostationer som växte upp som svampar ur jorden under dessa år. Det var en mycket slitsam tid, det är mycket jobbigare att driva ett litet företag än ett stort. Man får ju göra allt själv, det finns ingen kamrer eller försäljningschef eller servicechef som håller undan åt en. Det är bara till att kavla upp skjortärmarna. Kvällarna ägnades åt bokföring och deklarationer till skattemyndigheten och olika sjukförsäkrings- och pensionskassor. Det VAR jobbigt. Så har de flesta småföretagare det idag, i varje fall i Västeu­ropa.

-               Och allt detta på franska?

Och allt detta på franska! Nu vet jag i varje fall hur invandrarna har det. Och då var jag ändå lyckligt lottad: Jag var en ”OK invandrare”, vit och ifrån Nordeuropa. Dessutom talade jag språket utan problem, även om min brytning avslöjade mig direkt. Det fanns ju också kunder som vägrade att köpa från någon som inte var fransk.

Numera ligger Équinoxe, som företaget heter, i Perpignan och ägnar sig åt fas­tig­hets­förvalt­ning. I lokalerna har vi dessutom ett kontorshotell för att kunna hjälpa andra småföretagare med just det de behöver: hjälp med adminis­­tration, bokfö­ring och kontakter med myndigheter. Vi delar med oss av vårt nätverk, kan man säga.

.-    Tillbaka till det politiska engagemanget. Det är väl egentligen fel att en hel yrkesgrupp ställer sig utanför det politiska arbetet, i synnerhet en så stor och viktig grupp av människor?

Ja, det tycker faktiskt jag också. Vi som har verkat i näringslivet har ju en stor erfarenhet av människor som vi möter, dels som kunder och leverantörer och dels som anställda i vår egen organisation. Dessutom är vi vana vid problemlösningar och anpassning till en verklighet som ibland ändrar sig oerhört fort. Dessutom lever vi i ett politiskt samhälle. Politiska åtgärder slår ju oerhört snabbt mot företagen och påverkar all verksamhet. Och då menar jag verkligen ALL verksamhet. Skattepolitiken slår mot vårt sätt att sälja och köpa varor, avskrivningsregler påverkar hur vi kan spara pengar till framtida investeringar osv. i alla oändlighet. Jag tycker nog att staten är litet väl ambitiös när det gäller att styra företagens verksamhet.

Om man säljer begagnade varor (alla bilhandlare, antikvitetshandlare, antikvarier, en del säljare av möbler eller hushållsgeråd, osv) så gäller inte de vanliga reglerna för mervärdeskatt. Istället måste man bokföra och mervärdeskattelägga varenda varas väg genom lagret. Blir det vinst när man säljer varan skall mervärdeskatt utgå på vinsten, men blir det förlust får man inte dra den mervärdeskatt som skulle utgå på förlusten. Det känns inte bara moraliskt fel på något sätt, utan det kräver också en dyrbar hantering om verksamheten växer.

Lagarna för att ta ut vinst ur företaget, de s k 3:12-reglerna, är så komplicerade att de är svåra att använda. Och då skall de ändå vara avsedda för just familjeföre-tagare.

Reglerna för att anställa och avskeda folk är både bra och dåliga.

-       Har det inte blivit bättre med den nya

        regeringen, då?

Jag är litet smålycklig över att den nya regeringen har skjutit in sig på dessa frågor och faktiskt åstadkommit en hel del under sin korta tid i regeringsställning. Men det återstår en del att göra just när det gäller 3:12-reglerna.

-    Vad tycker du om LAS ? De flesta företagare i debatten är ju stenhårt emot.

Jag tycker att det är bra med fasta regler och jag tycker inte att det är fel att det är svårare att avskeda en person som varit länge i företaget, dvs någon som varit med länge och byggt upp verksamheten. Däremot är det galet att det skall vara så komplicerat – enligt lagstiftaren, dvs – att skilja en person som begått oegentligheter eller som uppenbart inte klarar av arbetsupp­giften. Enligt min erfarenhet är det A och O med goda kontakter med facket, som kan vara en verkligt riktig och bra samarbetspartner i sådana här frågor. I en hel del andra frågor också för den delen… Facket har ju också initiativet ibland, när en arbetskamrat på ett eller annat sätt inte håller måttet eller inte ”passar in”. Då finns det utrymme för konstruktiva lösningar i samförståndets tecken.

Att LAS har en negativ inverkan på arbetsmarknaden för unga är väl de flesta överens om. De nya sjukförsäkrings-reglerna spelar också in. Jag är nog av åsikten att det måste vara mjukare regler för dem som inte varit på arbetsmark-naden alls eller varit borta under lång tid. Mjukare regler skulle kanske få mindre företag (90 % av Sveriges företag har under 5 anställda) att våga anställa även unga och långtidsarbetslösa. Om man dessutom kan anpassa de sociala avgifterna under den första tiden, är det ännu bättre.

Det är ju faktiskt billigare för samhället att en medborgare försörjer sig själv och dessutom betalar skatt än att han går hemma på bidrag. Det är ju inte speciellt svårt att räkna ut!

-   Det var väldigt vad Du var positiv till fack-föreningar. Är Du lika positiv till kollektivavtalen?

Återigen, jag tycker att det är bra med fasta regler och överenskommelser. Kollektivavtalen är bra, tycker jag, de är en följd av förhandlingar mellan starka branschorganisationer och starka

fackföreningar. Men jag tycker inte om när fackliga företrädare vill ersätta lokala överens­kommelser med kollektivavtal. Överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare på en liten arbetsplats är ofta mer värda än avtal som slutits i något förhandlingsrum i Stockholm, ibland av företrädare som har föga eller ingen erfarenhet av branschen i fråga.

Jag är väldigt kluven inför problemet med låglöneländernas intåg på den svenska arbetsmarkna­den. Det finns en konflikt mellan den öppna marknaden för varor och tjänster inom EU och de regler och löneavtal vi kommit fram till i Sverige. Fri konkurrens är bra och nödvändig – även när det gäller lönesättning. Men var det verkligen meningen att utvidgningen av EU skulle medföra en kraftig deflation i ”gamla” EU? Det blir ju fallet om lönerna går ner, vilket medför att kostnader för företagen och därmed även priserna går ner.

Jag är som sagt tveksam i den frågan. Men kollektivavtal som inte misshandlar arbetsgivare eller arbetstagare är bra. Det är ALLA avtal som tar hänsyn till båda parter.